HSP och mens

Jag har blivit ombedd att hålla en föreläsning om HSP – min superpower på Åre mountain festival, därför håller jag extra koll på min superpower just nu.

Ett tag jobbade jag utifrån hypotesen att mitt mående var kopplat till min mens, det finns något som heter PMDS, alvarligare variant av PMS, jag trodde att jag hade det, för många gånger blev allt jag kände förstärkt, allt negativt jag kände då liksom rann över och hela mitt system skrek jag orkar inte, Jag orkar inte. Just då för 3-4 år sedan visste jag inte riktigt vad det var jag inte orkade. NU vet jag att jag inte orkade hålla upp lögnerna. Du vet dom där som håller ihop oss, fasaderna och maskerna.

Idag lever jag mycket mer utan masker, fortfarande en del kvar, men jobbar aktivt för att inte få tunnelseende i relationer eller situationer. Min magkänsla behöver inte skrika mer.

Men det var inte dit vi skulle gå, NO bullshit var förra inlägget.

Det finns en massa bullshit om mens och kvinnliga funktioner och nu ger jag mig in i den debaten genom att görs mig bekväm med att prata om min menscykel. Mer än så kan vi egentligen inte göra, välja att bli bekväma med det och ta tillbaka den delen av oss själva, utan att fundera över hur det tas emot.

Jag har lättast att identifiera min superpower via hörseln, när höga ljud jagar mig då är jag på gränsen. Jag har observerat att dagarna före mens är min hörsel extra känslig i samband med att mitt humör inte är på topp. Observerad igår hur jag blev irriterad och passivt aggresiv i en situation som var allt annat än fientlig. Som tur är hade tillräckligt med distans till mig själv att jag lät mig bli sur, skrattade långt in i mitt undermedvetna och lät bli att agera ut irritationen.

Att ha förmågan att observera sig själv betyder inte att saker slutar hända, eller att världen påverkar en. Det betyder för mig att det sker mindre drama skapat av egot. Det är skön. Framförallt är det skönt att inte längre vilja säga upp sig från livet en gång i månaden.

Kramar jämtfjällan