Hur vill du bli ihåg kommen?

Igår gick min mormor vidare. Sorgligt kanske är din första tanke… När jag tänker på det är det mer som att min mammas mamma dog, eller en människa som fanns i mitt liv för väldigt länge sedan.

Jag sörjde den mormor jag inte hade för länge sedan, visst fanns det stunder när jag var liten då vi spelade spel och läste böcker, sjöng och gjorde sådant som man gör med sin mormor. Men mest minns jag allt det dåliga samvetet, den tunga känslan av att inte vara tillräcklig. Visst kan jag idag se hur mycket hon önskade kärlek. Men villkoren den kom med var för höga för en tonåring/ung vuxen, när jag flyttade hemifrån bröt jag kontakten. Jag kan se hur mycket närhet och kärlek som gick vilse bland ”göra rätt” ”vara rätt” hur de emotionella såren färgade energin och handlingarna.

Det sorgliga är att jag inte klarade av att fortsätta ha en relation med min mormor och när jag var stark nog att inte brytas ner av ett samtal med henne, hade så mycket tid runnit att det liksom inte fanns något kvar.

Jag ångrar inte något val jag gjort kring denna relation. Jag ser inte att barn ska formas in och älska och respektera vuxna bara för att de är släkt. Mitt hjärta säger att familj väljer man med hjärtat. Villkorslös kärlek och respekt finns bara där just det tillåt och det kan inte krävas för då är den inte villkorslös.

Bara för att en relation är på paus behöver det inte betyda att den andra personen inte älskar dig. En klok kvinna sa Det är svårt att öppna hjärtat, men man kan låta bli att stänga det.

För mig betyder det att om jag älskar någon som gjort mig illa så är de välkomna tillbaka, jag accepterar risken att du gör mig illa igen. Men gör inte det är du snäll.

En relation har 2 deltagare och du äger bara mandat över 50% av utgången, jag har ofta tagit på mig 100% av ansvaret, 100% av skulden, 100% av lösningen. Det har varit ganska tungt. Men jag har lärt mig nu att jag bara kan ta hand om min del.

Så hur vill du bli ihåg kommen? Finns det saker som du tar för givet att någon vet? Det är väldigt få människor som läser tankar, några läser känslor men ofta blir det grumligt och fel, färgat av empatens egna upplevelse, så säg det.

Slösa med ord av kärlek och beröm, säg att du är stolt över dina nära, det kan inte landa fel när du gör det.

”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” – Astrid Lindgren

Jag tänker att detta gäller för alla