Jämtfjällan filosoferar om Gudomlighet

Vad är det vi söker? Svar, eller hur? Vi söker svar på vad, hur och varför.  Vi söker oss till olika språk, Psykologi, teologi, vetenskap för att förstå det vi egentligen inte kan förstå.  Kan det vara så att vi inte kan gripa vårt innerst väsen lika lite som vi kan bita i våra egna tänder? Men vi kan spegla oss i olika situationer, roller, ställen för att få en aning om vad det hela handlar om.

Olika lärare har försökt visa oss i olika riktningar för att uppleva vad DU är och är en del av. Min son har så mycket kvar att vara upptäcka om världen runt sig. Imorse stod vi vid spegeln, hans uppmärksamhet gick till handfatet, jag riktade hans uppmärksamhet till olika ställen, men han återvände till handfatet. Är det så med oss också, vi blir ständigt lockade att se nya saker men vi håller fast vårt fokus vid det vi är trygga med, det vi redan utforskat.

På senaste tiden har jag funderat mycket på religion som ett perspektiv på livet, ffa sen ett klipp seglat upp på FB om kristna föräldrar stoppat yoga i skolan för att det var nyandligt och man tillber olika gudar. Jag fascineras av sagor och myter från yogans tradition, där det finns så många dimensioner att lära sig om sig och att vara mänsklig.

SÅ HÄR:

Detta är Jens

Jag kallar honom fästman, sambo och stora kärlek. Andra kallar honom pappa, lillebror, son, chef, kollega, kund, morbror, farbror, ex make, kompis, svåger mm Han är allt det där och samtidigt inget av det alls. Han ÄR – SO HAM

För att förstå alla aspekter av honom, måste jag gå till min egen bild av pappa, vilket är en helt annan person för mig. Mitt ego säger då att NEJ Jens är inte pappa För han är inte det jag tycker är pappa, som är ANDERS JÄMTFJÄLL.

Kan verkligeheten vara så att våra lärare vill få oss att se aspekter av existensen genom att likan dem vid/spegla dem i saker vi redan känner.

Hur stort kan inte det bli om vi istället för att bråkade om vilket språk som är rätt bara lärde oss av varandras perspektiv för att få en helare bild av helheten.

Uppleva det svårt beskrivna. Det nakna varandet.