Kärlek och alla vägar bär till Rom

Som jag skrev i mitt förra inlägg, HAN, mannen i mitt liv, har varit på resande fot. Jag har varit ensam i vårt stora hus. (det är verkligen jättestort när man är ensam och de senaste åren bott i lägenhet) När han kom hem insåg jag vad klyschor som ”you complete me” och ”andra halva” innebär, eller jag kände dess innebörd. Efter att han dykt ner i sängen vi 3-tiden och tvärslocknat, låg jag och tittade på honom och tänkte hur osannolikt det hade varit att vi ens sett varandra några år tidigare. Jag hade väldigt bestämda uppfattningar om mig, världen och rätt och fel. Men också hur det där jag trott på att det finns en för alla, och att vi liksom ska vara hela i oss själva men att det också finns ett yin till vårt yang, precis som i symbolen.  Att det vi behöver, det vi önskar finns utanför vår bekvämlighets zon, bortom det vi känner till och ibland ens kan föreställa oss.

Allt är energi, och jag tror att våra energier liksom kan fastna i väggarna, som våra dofter kan hänga kvar. Om allt är energi så måste ju våra känslor och vad vi gör på nåt sätt påverka inte bara oss utan omgivningen, människorna, miljön allt runt oss. Det samma åt andra hållet. På samma sätt som olika miljöer kan påverka oss, olika människors påverkar oss. Energi smittar, gör avtryck och påverkar. Vårt hus har en tragiskt historia, säljaren berättade delar av sin historia, inte hela men tillräckligt.

När min sambo åkte i tisdags (till Las vegas) var det som energierna i huset tryckte ner mig, jag tappade bort mig i mina egna tankar, tankar jag inte tänkt på länge, frustration, rädsla, otillräcklighet, värdelöshet. En enda röra med tankar som en gång i tiden fått dominera mitt ”mind”, saker som jag för länge sedan gjort mig fri från.  Så jag pratade med en som rensar energier från hus, en vän som kom för att hjälpa. Idag känns allt så mycket lättare, kanske är det så att vi behöver varandra och vårt kärleksband för att sätta nya vibrationer i huset, å när jag blev själv en veckan så började jag istället vibrera med huset…

Iaf detta tillhör sånt som jag tidigare bara avfärdat, som inte fått en chans, men jag tänker, tänk om. Jag vet ju inte. Det finns så många sätt att beskriva det som pågår runt om oss, så många lager. Vem är jag att förkasta någon annans sätt att se och beskriva världen. Eftersom det funkade, jag mår bättre, känner mig mindre vilse i mitt eget inre, tillbaka där jag brukat vara. För mig är inte varför och hur det viktigaste utan att jag faktiskt fått tillbaka min sinnesfrid , trött, sliten ja, men vem är inte det när man försökt förneka att man är i 8e månaden och gått upp ca 10kg.

Så jag tänker så här.. Jag möter en massa människor som hävdar att deras väg är rätt, bättre, rakare eller vad det må vara, även inom yoga världen. Även jag gör det, mitt ego spelar mig spratt ibland. Spelar det egentligen nån roll, vilken väg vi går? Eller är det resan, upplevelsen och syftet, resultatet av vägen som är det viktiga. Om yoga är att stilla sinnets ständiga rörelse, är inte alla sätt, metoder, språk som hjälper till med det bra? Är det kanske så att det är kärlek som är svaret. Om jag kan förlänga denna kärlek förbi min sambo och mina barn, till mig själv och till alla. Får vi då alla sinnesfrid?

Namaste