När egot skriver bokrecensioner

Så jag har funderat…

Föreställ dig att dina tankar och ditt minne är som ett bibliotek. Hur många och vilket typ av böcker beror på dina upplevelser i livet. Varje gång du läser en bok är det en beskrivning av verkligheten ofta av livet, men det du läser är inte livet. Oavsett hur duktig författaren är på att beskriva kommer stora aspekter av det som beskrivs försvinna i översättningen, först pga vad författaren upplever och sedan vad du upplever av författarens upplevelse. På samma vis är det med våra tankar, vi tänker samma tanke om och om igen och dom blir mer och mer utspädda. Vilka tankar du kan tänka beror på vilka böcker du har läst i ditt inre bibliotek.

Så kommer då egot, vår inre dommare som dömer oss och omvärlden så hårt. Det är de där bokrecensionerna som man tvingades skriva i skolan. Hur energikrävande var inte det?

Åh medans du läser samma bok igen och tänker ut en recension om det du just läst händer livet framför näsan på dig utan att du upptäcker det stora i stunden.

Det händer något magiskt när vi kliver ur tanke världen och öppnar upp sinnet för att ta in allt utan att filtrera det genom värderingar om rätt och fel, bra och dåligt. Det blir större. Det som först kan verka litet och obetydligt som fågelsång eller smältande snö blir en upplevelse på orgasmisk skala.

Men det händer inte om du sätter dig ner och tänker att det ska hända, eller om du väntar på en specifik upplevelse. Då är du och letar i ditt bibliotek. Nä, dom upplevelserna är vad som skapar nya böcker. När du inte läser om någons äventyr utan beger dig ut på ditt egna.

Hjärtliga hälsningar Boknörden