ÖVERSTIMULERAD

Efter en tid med högt tryck på oss båda bestämde vi oss för att byta miljö och trots att vi inte riktigt hade tid möta upp mina föräldrar och syster med familj i Sälen. Låt oss säga så här för mycket av det goda får alltid nån form av konsekvens. Nu för tiden är jag väl medveten om vad som händer när jag umgås med många människor på en lite yta, och det är med i beräkningarna när vi bestämmer om vi ska gör det som vi vill eller inte.

Så i en stuga med 6 vuxna och 4 barn på 7, 2.5, 1år och 1 mån så ja det gick fort.  Det är som att jag inte hinner bearbeta alla sinnesintryck i samma takt som dom uppkommer, snart blir det för mycket. Jag ser liksom ett löpandeband framför mig som liksom börjat löpa amok med för hög fart, att stänga av är inte ett alternativ eller att låta bli att processa är inte heller ett alternativ.

Jag känner mig otroligt stressad och trängd när det händer. Jag får svårt att sova för att när det blir tyst och stilla runt mig så måste jag jobba ikapp allt det där som jag inte hann när bandet gick så där fort. Så jag vaknar med sömnbrist är ännu mer känslig och så är moment 22 igång. Förr försatte det mig i konflikter, jag var grinig och sur på omvärlden för att allt runt mig trampade på mina nerver, jag höll på att gå sönder. Det värsta är att detta syns inte på utsidan. De som lever närmast kan se tecken som att jag får svårt att fokusera, att blicken börjar bli frånvarande och att jag drar mig undan. På insidan är jag hårt och väldigt elak mot mig själv, driver på mig själv extremt mycket hårdare.

Det som hjälper i dessa lägen är att få en paus, komma ut, få högt till tak. Att ta en promenad, men när jag själv vill, i dessa lägen är jag väldigt skör och blir jag lämnad ensam mot min vilja kan hjärnspökena helt ta över. Ibland hjälper det att städa, synen är ju också ett sinne. Men det är som att jag får utlopp för min uppdämda stress genom att städa och sortera, ta tag i saker.

Jag är glad att han den lilla mini killen just bestämt sig för att nu är han stor nog att ligga själv en stund.

Jag håller på att samla ihop mina erfarenheter kring hur jag hanterar livet för att undvika överstimulering men också hur jag hanterar det när det händer för vissa situationer/människor är värda det och hoppas att det ska bli nåt bra som kan guida och hjälpa andra som behöver ett lexikon till sitt eget inre.

Jag visste att det skulle bli så här när vi åkte till Sälen. Men det var det lätt värt. Hur har jag lärt känna min egen insida, hur kan jag parera och så en så smooth ride genom livet utan att försakanåt jag också njuter av.  Ni vet som när man dricker ett gott vin och inte vill sluta, det tunga huvudet är värt det ibland.

Urlakad men lugnare nu när jag dansat runt med dammsugaren.

VI är inte ensamma, och det är ok, vi kan hitta rätt och använda denna fantastiska kraft som känsligheten är.

Peace <3